Avslutning

Den mest vittbärande följden av Borgå lantdag var att den gustavianska tiden fick en fortsättning i Finland. Alexander I stadfäste 1773 års regeringsform och 1789 års förenings- och säkerhetsakt som grundlagar för Finland. Den autonoma särställningen accentuerades genom utnämnandet en ministerstatssekreterare, som skulle ha hand om finländska ärenden hos kejsaren, genom inrättandet av egna förvaltningsorgan med egna tjänstemän och genom skötseln av landets angelägenheter inom ramen för en egen budget.

Eftersom kejsaren gick in för att beslut i ärenden som gällde Finland skulle underställas honom direkt uppkom det också i praktiken ett självständigt storfurstendöme, storfurstendömet Finland. De ryska ministrarna hade inte några befogenheter inom förvaltningen av storfurstendömet. På så sätt garanterade kejsaren som person en särställning för Finland. I festtalen upphöjdes Finland som en nation bland nationernas antal. Finland fick åtminstone praktiska verktyg för att utvecklas på denna punkt.