Bondeståndets representant Pietari Väänänen. Museiverket.

Ständernas ledamöter

Den 1 december 1809 fick ständerna kallelse till lantdag i Borgå i slutet av mars. Lantdagskungörelsen proklamerades högtidligt i Borgå den 25 mars 1808. Kommendant von Heideman och kapten Reinhold Johan von Drenteln var budbärare. De var iklädda långa skjortor i atlassiden, gröna slängkappor i sammet, röda hattar och vita strutsfjädrar. De åtföljdes av två trumpetare, en officer och åtta-nio ryttare. Alexander I anlände till Borgå den 27 mars 1809 och installerade sig i Slottet på Ågatan 12.

De finska ständerna höll sin första session samma dag. Adelns 75 ledamöter samlades i stora salen i rådhusets andra våning och utsåg R. W. de Geer till lantmarskalk. Borgarståndets 20 ledamöter samlades i lilla salen i rådhusets andra våning och utsåg köpman Kristian Trapp från Åbo till talman. Prästståndets 9 ledamöter samlades i domkapitlets lokaler i gymnasiet och valde biskop Jacob Tengström från Åbo till talman. Bondeståndets 31 ledamöter samlades i Orraeus’ hus på Kyrkotorget och valde häradsdomare Petter Klockars från Nykarleby till talman. Efter ordförandevalet skickades hälsningsdeputationer till de övriga ständerna. Till sist gjorde ständerna en gemensam uppvaktning i kejsarens residens, där ståndsrepresentanterna presenterades för regenten.

Adelsståndets sammansättning påverkades av att ryssarna på initiativ av Sprengtporten effektiviserade sin lantdagskallelse genom att frige en stor grupp finländska krigsfångar som var adliga officerare. Sprengtporten bemyndigades att överlägga med kommendörerna vid Sveaborgs och Svartholms fästningar om vilka officerare som skulle friges. Efter frigivningen skyndade sig en del av dem att delta i Borgå lantdag. Kejsaren frigav inte vem som helst eftersom förteckningen gjordes upp på basis av fångarnas civilstånd och tillgångar. Det togs inte några risker, utan de frigivna officerarna skulle skriftligen lova Sprengtporten att inte genom sina åsikter äventyra Finlands framtida förening med Ryssland.

Inom adelsståndet skulle totalt 205 finländska släkter ha haft rätt att delta i Borgå lantdag, men 130 släkter uteblev på grund av försiktighet eller dyra kostnader. Endast 15 representanter för adelsståndet deltog vid öppnandet, men mot slutet av lantdagen steg antalet till 75, dvs. 36 procent av hela ståndet. Av de närvarande representanterna var 57 officerare. Största delen av dem var officerare som lämnat den svenska armén på 1780- och 1790-talet och som nu levde i sina herrgårdar. Tio av de tidigare männen inom Anjalaförbundet deltog i lantdagen.

Prästståndets åtta representanter hade varit förutseende nog att välja borgåbiskopen Jacob Tengström till sin ordförande. Borgåbiskopen företräddes av domprosten M. J. Alopaeus. Tre av representanterna hade deltagit i Sveriges riksdag och två hade följt med deputationen.

Borgarståndet såg lantdagen som ett tillfälle att reda ut egna aktuella ekonomiska frågor. Tjugoen (21) städer hade rätt att sända en representant till lantdagen. Tretton (13) av representanterna var köpmän. Ståndets mest betydande ledamot var Sveriges superkargör för Ostindien P. J.  Bladh från Kaskö. Som exempel på andra betydande sakkunniga kan nämnas Erik Borgström från Helsingfors och C. M. Engman från Uleåborg. Den lärdaste var borgmästaren i Gamlakarleby H. Winge, tidigare docent.

Bondeståndet hade flest representanter, 30. Petter Klockars, som hade förordnats till talman, hade varit med i deputationen. En annan erfaren ledamot var Pietari Väänänen från Kuopio.