|
|
Kejsarens residens på Ågatan i Borgå. Museiverket.
|
Lantdagsmotioner
Den första och för ryssarna viktigaste motionen gällde armén, eftersom kejsaren såg den nationella militären som den starkaste garantin för säkerheten. Han tillkännagav att han skulle kvarhålla armén oförändrad men utspridd. De vakansavgifter som var avsedda för att underhålla armén skulle ges till staten. Ständerna skulle lämna ett förslag om att ordna en armé som samlats med kejsardömets medel samt gränsbevakningsstyrkor.
Den andra lantdagsmotionen gällde kronoskatterna, som ryssarna i propagandasyfte hade modifierat kraftigt under kriget: den förtretliga småtullen och accisen hade dragits in samt bevillningen, med vilken Sveriges statsskuld hade amorterats. Ständerna skulle föreslå på vilket sätt skattepersedlarna kunde ändras till enklare huvudskatter och samtidigt upprätta en budget.
Den tredje motionen gällde planeringen av Finlands myntväsende och ståndsbank, eftersom kriget hade vänt upp och ner på penningförhållandena. Förutom svenska pengar fanns det rikligt med ryska sedlar i omlopp. De ryska sedlarna hade en hög tvångskurs. Kejsaren lovade stödja alla arrangemang. Genom myntmanifestet av den 29 december 1809 fastställdes den ryska silverrubeln som Finlands myntenhet. Svenska pengar fick vara i omlopp till ingången av 1811. En av förutsättningarna för arrangemanget med penningväsendet vara att Finland fick en statsbank.
Den fjärde motionen gällde inrättandet av en regeringskonselj. Redan före lantdagen hade kejsaren förordnat att det för Finlands autonomi skulle inrättas förvaltningsorgan som var oberoende av den ryska centralförvaltningen och upprätthöll autonomin.
Dessutom framförde ständerna en stor mängd äskanden. Största delen handlade om att att avhjälpa de skador som kriget orsakat. Effektivare förvaltning och rättsvård efterlystes i synnerhet för fronterna i det inre av Finland. Det yrkades att svenska språket skulle bevaras som förvaltningsspråk i stället för tyska, franska och ryska. Posten borde utvecklas. Det ansågs vara viktigt att näringarna kvarstod. På det kyrkliga området gällde det att avvärja prästbrist. Möjligheterna att förbättra skolväsendet uppmärksammades. Det lämnades många förslag om bättre medicinalväsende.