|
|
Vinterpalatset i S:t Petersburg. Museiverket.
|
Finsk deputation
Den elitistiska åsiktsbearbetningen i Finland kulminerade i valet av medlemmar i en deputation som skulle skickas för att besöka kejsaren. På förslag av Sprengtporten var avsikten att deputationen skulle ersätta lantdagen. Deputationens uppgift var så genomskinlig att assessorn i Åbo hovrätt R. H. Rehbinder fann det befogat att ironiskt konstatera att ända sedan Peter I:s (Peter den stores) tid hade det alltid ur det folk som skulle förenas till den stora ryska familjen tagits fram en deputation som reste för att visa sin högaktning för regenten vid hans fötter.
von Buxhoevdens rundskrivelse om valet av medlemmar till deputationen utfärdades den 1 juli 1808. En adelsman, en borgare och en bonde skulle utses i varje län. I Åbo och Borgå stift utsågs en representant för vartdera stiftet. Senare gav överbefälhavaren enstaka städer rätt att ha en egen representant då Akademien i Åbo, hovrätten och Borgå gymnasium hade fått rätt att sända en egen representant. Som extra representant hade von Buxhoevden förordnat den ryskvänliga E. G. von Willebrand, som enligt Buxhoevdens planer skulle vara ordförande för deputationen. På grund av dåliga kunskaper i franska var von Willebrand dock inte salongsfähig. Valet föll däremot på C. E. Mannerheim, som visade sig vara en effektiv förhandlare. Vid det första mötet presenterade han en promemoria enligt vilken deputationen inte kunde ersätta lantdagen.
Trots det pågående kriget i norra Finland senarelades inte valet fram till fredsslutet. Deputationen kom att företräda endast de län som var i ryssarnas besittning, dvs. Nylands och Tavastlands län, Åbo och Björneborgs län, Kymmenegårds län och Vasa län. Efter svenskarnas nederlag i Oravais den 14 september 1808 befallde överbefälhavare von Buxhoevden deputationen att komma till S:t Petersburg. När representanterna för Uleåborgs län senare anlände till S:t Petersburg hade de stora besluten om Finlands politiska ställning redan fattats den 18 januari 1809. Företrädarna för Savolax och Karelens län hann aldrig till S:t Petersburg.
I S:t Petersburg fick deputationsmedlemmarna i några månaders tid tillsammans med en representant för hovet bekanta sig med allt det goda och bättre än i Sverige som föreningen med Ryssland skulle medföra. Varje medlem fick 10 rubel att spendera bland societeten. Deputationen vistades i S:t Petersburg från oktober 1808 till januari 1809. Statsrådet Achloppkoff guidade deputationsmedlemmarna, och på kejsarens order presenterade han offentliga byggnader. Deputationsmedlemmarna hade fritt tillträde till byggnaderna. Besöket kulminerade i en privat audiens hos kejsaren. Under den gjorde regentens artighet ett starkt intryck på deputationsmedlemmarna. Det väckte speciellt stort intresse att få bekanta sig med kejsarinnan Elisabeth, vars syster var Gustav IV Adolfs maka, dvs. finländarnas tidigare drottning.
Till först premierades medlemmarna i deputationen från Finland. Inom adelsståndet förlänades E. G. von Willebrand riddartecknet av I klass av S:t Anna Orden och 500 dukater. Professor G. E. von Haartman förlänades riddartecknet av IV klass av S:t Vladimir Orden och en briljantförsedd klackring med snibbar på samma sätt som de övriga representanterna för prästståndet. Borgarståndets representanter fick stora medaljer i guld med blåa band samt briljantförsedda klackringar. Bondeståndets representanter fick medaljer i guld av mindre storlek med ett alexandroviskt band, samt 500 rubel i pengar.