Överbefälhavare F. W. von Buxhoevden. Museiverket.

Hedersbevis

Under ockupationen intog ryska riddarordnars hederstecken en nyckelposition. Till staden Fredrikshamn anlände en försändelse med hederstecken och presentföremål, såsom ringar, snusdosor och klockor, som skulle delas ut till viktiga personer. von Buxhoevden hade genast i februari 1808 lämnat in en begäran till utrikesminister N. P. Rumjantsov om ryska riddarordnars hederstecken som kunde delas ut till finländare.

Hederstecknen förlänades så att när överbefälhavaren t.ex. rapporterade till kejsaren om de ivrigaste anhängarna av trohetseden åtföljdes rapporten av en förteckning över hederstecken som dessa personer skulle förlänas. Ryssarna var speciellt intresserade av hur de högsta tjänstemännen förhöll sig till hederstecknen. På kejsarens befallning bad utrikesministern Buxhoevden meddela vem av biskoparna i Finland som ivrade mest för ryssarnas intressen och hade störst inflytande på folket. Valet föll på Åbobiskopen Jacob Tengström.

Förutom hederstecken kunde kejsaren också förläna ringar och snusdosor försedda med kejsarens initialer eller regentens porträtt utsmyckat med briljanter eller utan briljanter. Efter föreningen med Ryssland trädde en rysk gradtabell med 14 punkter i kraft i Finland 1722. Finländarna började också förlänas titlarna verkligt geheimeråd, geheimeråd, verkligt statsråd och statsråd, medan handelsråd hade varit den högsta värdigheten under det svenska väldets tid.

Efter kriget hade kejserliga arvoden i form av gåvor samt av kejsaren beviljade lån, understöd och pensioner en viktig ställning. Levnadsstandarden för officerare bland adelsståndet garanterades genom ett officersmanifest 1810, då officerarna och underofficerarna i indelta och värvade regementen fick fulla löneförmåner på livstid om de avgick från den svenska armén. Officerarna fick behålla förmånerna också om de tillträdde en ny civil- eller militärtjänst. Samma förmåner utfärdades för arvingarna och borgenärerna fram till 1821.