Åbobiskopen Jacob Tengström. Museiverket.

Propaganda

Olika slags kejserliga proklamationer lugnade effektivt folkets sinnesstämningar. Under ockupationsförhållandena bst prästerskapet en effektiv kanal för spridning av information. Förbundet mellan tronen och altaret fungerade smidigt ända från början då folket genom bönedagsplakat på ett effektivt sätt gjordes lojalt i föreningen med det nya riket.

Bönedagsplakaten togs första gången i bruk när den ryska överbefälhavaren von Buxhoevden anlände till Åbo den 21 mars för en paradmarsch och vädjade till domkapitlen om att lugna folket. Biskop Jacob Tengström kungjorde att folkets medverkan i striden var ett brott mot de nya makthavarna. I en rundskrivelse till prästerna den 1 juni 1808 betonade Tengström dessutom att prästerna skulle uppträda så som det åläggs och är lämpligt för ärliga predikanter av Fridens evangelium samt uppmana folket att underkasta sig den Allsmäktiges beskydd och följa Högsta överhetens lagar och föreskrifter och hålla sig borta från brottsliga ansatser.

Praxisen kvarstod under fredstiden: församlingen stod nu inte bara när lovpsalmer sjöngs och bibeltexter lästes upp utan också när kejserliga kungörelser lästes upp. Den första kungörelsen daterades den 15 april 1812. Där betonade Alexander I kejsarens faderliga omsorg om sina nya undersåtar. Under hans regenttid hade kungörelserna rent allmänt en färgrik stil. År 1814 firades segern över Napoleon, betonades kejsarens faderliga omsorg och uppmanades till tacksamhet. Samtidigt gavs löfte om inrättandet av Bibelsällskapet (Pipliaseura), eftersom kejsaren i egenskap av en kristen furste ville sörja för att Biblar spreds bland folket. År 1816, efter Wienkongressen, hoppades man att den inbördes enhet som erhållits i form av Försynens välsignelse skulle stärkas.