Kvitto över edsavläggelse för kejsaren den 27 maj 1808. Museiverket.

Trohetseder

Ända från krigets början spelade edgången en central betydelse inom ryssarnas pacificeringspolitik. Det handlade uttryckligen om en trohetsed, som skulle stärka den personliga lojaliteten gentemot den nya regenten. För invånarna i de områden som ryssarna hade ockuperat blev det ett problem hur länge de skulle kunna dröja med edgången. I praktiken varierade viljan enligt svenskarnas krigsframgångar. Den 21 maj 1808 gav von Buxhoevden en befallning om edsavläggelse för att svära kejsaren trohet.

Edgången ordnades i akademihuset i Åbo. Borgarskapet svor eden nästa dag i Domkyrkan. För att fira eden ordnades en bal för 300 personer samma kväll. Landshövding Knut von Troil och hovrättspresident Adolf Tandefelt förlänades riddartecken av I klass av S:t Anna Orden. Edgången förlöpte inte lika smidigt överallt.

Exempelvis i Gamlakarleby hade ryssarna krävt en ed för kejsar Alexander I redan mitt under krigshandlingarna den 22 maj 1808. Alla lydde inte påbudet utan låtsades t.ex. vara sjuka. En ny möjlighet ordnades den 5 juni. Situationen förändrades två veckor senare. Gamlakarlebymännen kallades att avge en ny ed för Gustav IV Adolf när ryssarna retirerade. I slutet av september var det trots allt igen dags att avlägga en ed för ryssarna.

Finland införlivades inte permanent med Ryssland genom trohetsederna. Eder hade svurits också under lilla ofreden, vilket dock inte hindrade att Finland återlämnades till Sverige. Svenskarnas bättre krigsframgångar mot slutet av våren 1808 visade att ryssarnas krav på edgång var en föregripande åtgärd inför framtiden. När edsvägran ökade fortsatte ryssarna att avkräva edgång snarare av prestigeskäl än på grund av pacificeringspolitiken.