Förvaltningscentret för storfurstendömet Finland på stranden av Aura å. Åbo landskapsmuseum.

Statsrådet 200 år

Efter separationen från Sverige kunde inte det civilkansli för den ryska överbefälhavaren som inrättats under Finska kriget vara någon slutgiltig lösning för förvaltningsarrangemangen i Finland. Redan under kriget uppgjordes planer för en egen högsta centralförvaltning i Finland.

Finlands ställning i förening med Ryssland fastslogs i själva verket i den plan som Alexander I fastställde den 1 december 1808 och som lade grunden till särställningen för storfurstendömet Finland: en generalguvernör, en inhemsk ”regering” och en ministerstatssekreterare. Finland fick en egen centralförvaltning när reglementet för regeringskonseljen stadfästes den 18 augusti 1809.

Efter det att regeringskonseljen (från 1816 Kejserliga senaten för Finland) inledde sin verksamhet den 2 oktober 1809 koncentrerades alla uppgifter till senatens två avdelningar och deras gemensamma sammanträde, plenumet. Ekonomiedepartementet och expeditionerna under det hade hand om den allmänna förvaltningen. Justitiedepartementet var högsta rättsinstans.

Efter det att Finland blev självständigt fortsatte verksamheten som förut, endast namnlapparna byttes ut: ekonomiedepartementet blev statsrådet, justitiedepartementet blev högsta domstolen, vice ordföranden för senatens ekonomiedepartement blev statsminister, senatorerna blev ministrar, prokuratorn blev justitiekansler och expeditionerna blev ministerier.